Meny
Besök i Tanzania
Tanzania
Besök i Tanzania
Våren 2017 beslöt Rydbo Friskolas styrelse att göra ett besök i Fukeni där vi sedan tre år tillbaka bekostar lärarlönen för en förskollärare. Två personer från styrelsen och två pedagoger reste därför till Moshi för att få tillfälle att besöka vår vänskola.
Förskolan
Det var en omtumlande upplevelse. Vi bodde i Moshi, huvudstad i det norra stiftet. Vi började besöket i Fukeni där vi först av allt besökte vår lilla vänförskola. Det var en mycket enkel byggnad med två rum utan någon större komfort men med en basutrustning av montessorimaterial. Övriga skolmaterial fanns i mycket begränsad omfattning.
Vi hade med oss en symbolisk check på 250 dollar som vi hade fått in på ett pepparkakslotteri och som vi överlämnade till förskolans lärare. Vi hoppas att den kunde användas till att förstärka deras tillgång till läromedel, tex pennor och papper. Vi fick delta på en lektion och våra lärare kände väl igen materialet. Eftersom man vid sidan av swahili också talar engelska i Tanzania kunde våra lärare också instruera några barn. Det var ett mycket rörande möte.
Efter lektionerna fick vi övervara lunchen som bestod av majsgröt och mjölk. Det skulle visa sig senare att mjölk till gröten fick barnen två gånger i veckan. Annars var det enbart majsgröt.
Skolan
Efter besöket i förskolan besökte vi också den närliggande skolan där vi följde ett par lektioner. Alla elever hade skoluniform. På så sätt ska ingen hindras att komma till skolan på grund av dåliga kläder. Skor kan dock vara ett bekymmer för familjer med flera barn. Då händer det att någon får stanna hemma för att ett annat syskon ska använda det par som finns. Så långt möjligt hjälper församlingen som driver förskolan och skolan familjerna med skoluniform och skor.
Mjölkprojektet
I Fukeni fick vi även besöka det sk mjölkprojektet. Fukenis eldsjäl pastor Kennedy Kisanga är initiativtagaren till detta och många andra projekt. Projektidén var att bygga ett mejeri just för att barnen skulle kunna få mjölk och därmed leda till bättre hälsa. Projektet har pågått under många år med stöd av bla församlingarna i Österåker/Östra Ryd och Danderyd. Men Kennedy Kisanga har många kontakter runt om i världen så det är fler länder som har bidragit.
På plats finns nu ett mycket primitivt mejeri. Arbetsmiljöverket skulle aldrig ha godkänt en sådan anläggning för här fanns det många tunga lyft av mjölk till mjölkmaskinen, och därifrån till ett stort kar med kylvatten som dessutom låg ett par trappsteg upp. Man hade numera också en maskin för att förpackning av mjölken i tvådecilitersförpackningar och det var dessa som användes till barnen i förskolan och skolan. Lite ost kunde man också framställa för försäljning.
En liten utvikning bara. Förhoppningsvis påverkas barnens hälsa långsiktigt av att de får mjölk ett par gånger i veckan och bättre hälsa påverkar inlärningsförmågan. En annan mycket intressant effekt av projektet har att göra med jämställdhet. I Fukeni är det kvinnorna som sköter korna. Det har inte ansetts vara särskilt viktigt. Men nu när kvinnorna säljer mjölken till mejeriet får de plötsligt en inkomst och har därmed fått en annan ställning i samhället än tidigare. En oplanerad konsekvens av en planerad handling.
Moshi Training Center
En av dagarna besökte vi Moshi Training Center som utbildar Montessorilärare. Verksamheten startade 1992 när Lutherska kyrkans norra stift beslöt att driva förskolor och att varje förskola skulle arbeta enligt Maria Montessoris pedagogik.
Förskollärarutbildningen är en tvåårig internatutbildning där eleverna bor och äter på skolan. Första året är det en teoretisk utbildning och det andra året är en kombination av teoretisk och praktisk utbildning. I den praktiska delen får de blivande lärarna tillverka sitt eget montessorimaterial som de sedan tar med sig till den förskola där de får anställning. Montessorimaterialet i original är dyrt och finns i princip inte i Moshi. Och även om det fanns skulle skolorna inte ha råd att köpa det. Vi fick följa deras arbete med att skapa material och man visade stor uppfinningsrikedom när man gjorde sina lokala varianter av materialet. Dvs hur man kan använda helt vardagliga föremål och föremål från naturen. Det var mycket imponerande.
Ny montessoriskola?
Föräldrar till barnen i Fukeni har sett att förskolans utbildning ger barnen en positiv utveckling. De har därför önskat att det också skulle finnas en montessoriskola i varje församling. Kerstin Forsberg, lärare från Norrköping och tidigare bosatt i Tanzania har därför dragit i gång ett projekt för att bygga en grundskola i Moshi. Vi besökte projektet som bara kommit en liten bit på väg. I stället för att få bygga i takt med att elevantalet växer som var den ursprungliga planen så måste hela byggnaden inkl idrottssal och matsal stå färdig innan man kan få starta. Det beror på att regeringen blivit rädd för att det skulle stå en halvfärdig skola på platsen som sen aldrig skulle bli klar. Man kan förstå den synpunkten men det ställer till stora finansieringsproblem och gör att byggandet drar ut mycket längre på tiden. Vi hoppas naturligtvis att Kerstin ska kunna driva projektet i hamn trots detta.
Fler skolbesök
Vi hann under våra dagar i Moshi besöka tre andra skolprojekt som Kennedy Kisanga var initiativtagare till. Ett berörde oss särskilt mycket och det var en skola för barn med funktionsnedsättningar. Detta är vad vi förstod ett unikt projekt eftersom man egentligen inte anser att dessa barn behöver utbildas. Men vi vet ju av våra erfarenheter i Sverige att dessa barn får mycket bättre förutsättningar för sitt fortsatta liv om de får gå i skolan. På den här skolan träffade vi också en ung svensk volontär som skulle arbeta här i sex månader.
Avslutning
Sista dagen åkte vi till ett naturområde i närheten där vi övernattade och gjorde ett kort besök i parken och hade då turen att få se elefanter och giraffer, fåglar och zebror bland annat. Det var fantastiskt bortsett från att en av våra lärare fick sig en liten chock när hon skulle stänga de öppna locket till sin resväska. Då satt det en apa där. Vi andra skrattade glatt åt händelsen.
Överallt dit vi kom möttes vi av stort intresse, stor gästvänlighet och mycket värme. Och ett lite långsammare tempo än det i vi är vana vid här hemma. Dagen efter reste vi hem med huvudena fulla av intryck av en viktig och inspirerande resa. Och framför allt. Vetskapen att utbildning gör skillnad.
